Photo a day 3: Something you adore

Att vara i stallet brukar jag säga är en form av terapi. Är man ledsen när man åker dit, åker man alltid hem med glatt humör, man släpper alla stress och orolighets tankar och bara njuter och är sig själv.

Jag har haft egna hästar tidigare, en ponny, Mascot född 1987 som var New Forest/Arab och otroligt snäll förutom när jag skulle rida ut med andra då han väldigt gärna ville sticka iväg med mig. Som tur var hade jag oftast min barndomsvän Lisa och hennes ponny framför oss som fick agera bromskloss.


Mascot

Sen hade jag även en stor häst, Odessa född 1996 som var ett Holländskt halvblod, FUXSTO (som sägs vara de hästar med mest humör) som inte var lika snäll som ponnyn... Hon var mer vild än tam! Det var inte så många som vågade rida denna specialla dam. Hon har orsakat att jag har problem med framförallt min höft men även ett par kotor i ryggen och detta hände för 7 årsen (oj vad gammal jag är!) och har fortfarande problem med höften.


Odessa

Odessa


Om jag har slutat rida för det?
Nej!
Jag är idag medryttare (tar hand om någon annans häst) till två olika hästar så jag är i stallet 2-3 dagar i veckan. De mest stressigaste dagarna i skolan är det riktigt skönt att komma till stallet och bara släppa allt och samla nya krafter.


Kommentarer
Postat av: michaela

Vad fina!

2012-01-21 @ 14:16:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0