Skräckslagen

Jag blev livrädd i onsdags kväll när jag skulle hälsa på min mormor.
När jag kom innanför dörren blev jag först väldigt förvånad över att det var så mörkt i lägenheten, sen såg jag det som gjorde mig skräckslagen... Mormor ligger i en väldigt konstig ställning (tänk er att det ser ut som att hon är på väg att trilla ner med benen och rumpan från sängen) och hon var likblek i ansiktet och håret stod åt alla hålla och kanter. Jag slängde mina väskor och rusade fram till henne, hon hade hög feber och hade bara druckit några glas och inte ätit någonting på hela dagen (jag var där vid 17-tiden)
Jag skällde på henne (för jag blev så rädd) om varför hon inte ringt om hjälp.
Anledningen var att hon inte orkat gå upp och hämta telefonen (pga febern). Jag tvingade i henne några tabletter och ställde fram mat, vatten och la telefonen på nattduksbordet. Stannade en stund och hon blev lite bättre.

Ringde henne morgonen efter för att höra hur det var med henne. Hon var fortfarande dålig och hade hög feber, dessutom så hade hon ont i sidan och hon misstänkte själv lunginflamation. Jag ordnade en tid hos doktorn till henne och stannade en hos henne ett tag. Det är då inte lätt att ha lunginflamation och svår astma samtidigt så jag var orolig att hon skulle få svårare för att andas.

Jag var tvungen att åka iväg, och min mamma kom direkt från flyget (hon har varit i Turkiet en vecka) och tog över "passandet" av mormor :)
Hon kom till doktorn och fick göra en infektions röntgen och den visade att hon hade en kraftig lunginflamation på höger lunga. Så nu ligger hon på sjukhuset och får extra stark madicin. Läkaren sa att det var tur att hon kommit in så pass snabbt som hon ändå gjorde (tack vare mig).

Känns skönt att hon nu får en ordentlig vård så att hon blir frisk och kry igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0